A sad day... / En trist dag...

Today it came to knowledge that among others Loch Fyne has ended shipment of whisky to Sweden (temporarily?). 

This aint really a big surprise as the EU rules allow countries to have direct tax (custom). This tax should, given the distance selling directive, be paid by the one who arrange the transportation. 

As whisky bought from LFW (as example) is transported through arrangement on behalf of LFW they should pay the Swedish duties. Of course they haven't.

Up to now no-one has given a damn about this "grey zone" The Swedish tax information has even only been available in - guess it - Swedish... Up till now that is. 

Now it seems the Swedish authorities are sending out letters to the mentioned mail order store (and others) pointing out the order, and so done it in a intelligible language. So one by one the stores stop their mail order service to Sweden - much as it been with Denmark for a couple of years now.

So why bother? Well, it aint a matter of high Swedish duties or anything. Common "brands" aren't any more expensive here than in the rest of Europe (give or take a bit). The problem is all those less common bottlings that isn't stocked by the Swedish spirit monopoly or any Swedish import service. 

Those aren't really obtainable in Sweden any more as you have to import a case if you do it in private. The sole retreat is to go abroad and buy it yourself (or maybe ask someone you know to send you a bottle, though this may be yet another grey zone).

Not much of a problem if you compare but it is devastating to the wide spread Swedish whisky interest.

I dag det blev känt att bland annat Loch Fyne har upphört med transport av whisky till Sverige (tillfälligt?). 
Detta är egentligen inte en så stor överraskning eftersom EU-reglerna tillåter länder att ta ut punktskatt. Denna skatt skall, med tanke på direktivet om distansförsäljning, betalas av den som ordnar transporten. 
Whisky köpt från LFW (som exempel) transporteras genom arrangemang av LFW och de ska betala svenska skatter. Naturligtvis har de inte det. 
Hittills ingen har brytt om denna "gråzon" De svenska skatteuppgifterna har hitintills bara funnits på - gissa - Svenska ... Fram till nu det är. 

Nu verkar de svenska myndigheterna har skickat ut brev till den  nämnda postorderbutiken (med flera) med påpekade om ordningen, och gjort det på ett begripligt språk. Så en efter en stopapr butikerna sin service till Sverige - mycket som det varit med Danmark ett par år nu. 

Så varför bry sig? Tja, det är inte en fråga om höga svenska skatter eller någonting. Vanliga "varumärken" inte är nämnvärt dyrare här än i resten av Europa (ge eller ta en sväng). Problemet är alla de mindre tappningar som inte lagerförs av systembolaget eller svenska importörer. 
De finns egentligen inte att tillgå i Sverige mer än i hela lådor om du importerar det privat. Den enda utvägen är att åka utomlands och köpa det själv (eller kanske be någon du känner för att skicka dig en flaska, men detta kan vara ännu en gråzon). 
Inte mycket till ett problem om man jämför, men förödande för det stora spridda svenska whiskyintresset.

Now look here / Men se på...

Roughly a month ago I wrote about the new releases of GlenDronach thatshortly should start to surface. I think it is available all over the place by now, and soon it will be available here in sweden as well (2nd of May).

If you hesitate about buying one then just read the tasting notes on whiskyfun and then you are set, even if you take the "rave" with ample grains of salt.

BTW: The Glann ar Mor was a little so so. Not bad at all but not a must to try. Frankly better than some young stuff from Bruichladdich and of course miles better than Mackmyra was at low age. If you ask me the only young whisky that I've tasted that are much better is Kilkerran, but more on that another day.

För nästan en månad sedan så skrev jag om de nya släppen på GlenDronach som  snart skulle börja dyka upp. Jag tror de finns i stort sett över allt nu, och snart kommer de dyka upp här i sverige oxå (2:a Maj)

Om du tvekar på att köpa en flaska så läsa bara smaknoterna på whiskyfun och du är såld, även om du tar hypen med en rejäl näve salt.

Förresten: Glann ar Mor var lite sådär. Inte illa alls men inget måste. Faktiskt bättre än de vissa unga från Bruichladdich och givetvis kilometer bättre än Mackmyra vid låg ålder. Om du frågar mig så är nog enda unga whiskyn som jag smakat som är bättre Kilkerran, men mer om det en annan gång.

Keep an eye open / Håll ett öga på

As you may know Chivas Brothers have sold Glendronach to the people behind BenRiach, who accordingly renamed Glendronach to proper GlenDronach.

During the months past they have gone through inventory and are about to release a couple of new whiskies. Do by all means check www.glendronachdistillery.com out as it is nice.

But what I would like to point out that the new whiskies - more or less the old 12Y and 33Y and two new 15Y and 18Y that are fully sherry matured - are about to go on sale at mid this month.

As I've tasted something that was said to be like the new 15Y is to be I can grant you it is delicious.

Keep an eye open while browsing your favourite shop.

Update: Seems prices are starting to surface on RMW, and they looks really promising.

Som du kanske vet så har Chivas Brothers sålt Glendronach till folket bakom BenRiach, som följdaktligen ändrar namnet Glendronach till som sig bör GlenDronach.

Under tiden sedan dess har man inventerat och är på gång att släppa ett antal nya whiskies. Kolla för all del in www.glendronachdistillery.com då sidan är trevlig.

Men vad vill uppmärksamma er på är att dessa nya whiskies - mer eller mindre de gamla 12Y och 33Y och två nya 15Y och 18Y som är helt sherrylagrade - kommer släppas i mitten på månaden.

Då jag smakat något som skulle bli den nya 15Y så kan jag lova att den är delikat.

Håll ett öga öppet när du kollar din favoritaffär.

Uppdatering: Priser börjar dyka upp på RMW, och de verkar verkligt lovande.

No Mor? / Ingen Mor?

Don't know how well you're following this "world whisky" scene? But there is a distillery 'en Bretagne' worth following (whiskyfun.com). There is quite a strong Celtic history in Bretagne so of course there should be a whisky distillery - namely Glann ar Mor.

Late autumn last year there was the first official release (to my knowledge) of a bottled cask. A unpeated version from a bourbon cask giving 305 bottles. Whisky is large 'en France' and of course "their own" whisky would be of great interest. So no doubt it sold out right away. 

But a interesting thing is that mentioned on the page there is a few cases of bottles heading for Sweden. So line up and wait for the day of release. Pity I have no clue when it will be released - it should have been already I guess, but no - and I have no clue who is the representative in Sweden (update: Now I do). So I guess all we can do is to eagerly wait, and hope that it wouldn't end up solely in restaurants (update 2: It looks like it will, though one can still buy a bottle as private).

But now you have been warned. And this autumn a few other casks will be botteled. Among them a cask of peated Glann ar Mor.

Vet inte hur väl du följer "världswhisky" -scenen? Men det finns ett destilleri i Bretagne som det varit värt att följa (whiskyfun.com). Det finns en stark keltisk historia i Bretagne så givetvis ska det finnas ett destilleri - nämligen Glann ar Mor.

Sent på hösten förlidet år så var första officiella släppet (mig veterligen) av ett buteljerat fat. En orökt version från ett bourbonfat som gav 305 flaskor. Whisky är populärt i Frankrike så givetvis är "deras egen" whisky intressant. Inte undra på den sålde slut på studs.

Men en intressant sak är att på sidan nämns att några flaskor är på väg till Sverige. Så ställ dig i kö och vänta på datum för släpp.  Tyvärr har jag inte en susning om när de kommer släppas - de borde ha varit det redan, men icke - och jag vet inte vem som är representant i Sverige (uppdatering: Nu vet jag). Så jag tror allt vi kan göra är att vänta spänt, och hoppas att det allt hamnar på restauranger (uppdatering 2: Verkar tyvärr så, men det går alltjämt köpa en flaska som privatperson).

Men nu har du blivit förvarnad. Och till hösten kommer det buteljeras ytterligare några fat. Bland dessa fat med rökt Glann ar Mor.

In case you've missed… / Utifallomatt…

This is just a short hint in case you've missed it.

There is an cask strength podcast available from WhiskyCast.com 

So by all means do add it to your subscribed casts in iTunes or RSS-reader or whatever you use.

It is a joy to listen to on your iPod while commuting (or whatever), and it seems to update that often that you will always have something new interesting to listen to.

I did enjoy few episodes while traveling last weekend, and for once the journey wet way to fast.

Ett litet tips utifall om att du missat det.

Det finne en fatstark podcast på WhiskyCast.com

Så se till att lägga till det bland dina prenumerationer i iTunes eller din RSS-läsare eller vad du nu använder.

Det är ett nöje att lyssna till på din iPod medan du pendlar (eller så), och den verkar uppdateras så ofta så du har alltid något nytt intressant att lyssna på.

Jag avnjöt några avsnitt under en resa i helgen, och för en gångs skull gick resan alldeles för fort.

Follow up on CS / Mer om fatstyrka

As I wrote below I'm a bit split about this Cask Strength fashion thingie.

Today while sipping a Glenallachie Cask Strength Edition - a whisky I've been in love with half a year now - I thought about previous experience.

This is a lovely coffeish and chocolateish whisky with tobaccoish notes. Pity it is a little agressive on alcohol.

While I remember it tends to grow bitter if watered I also recall that I haven't tried it with water and giving it time to settle.

So off I went pouring a decent dram and giving it a good messure of water. Played a short round of computer game (Spaceward Ho!) and then tasting the dram.

Bloody excellent! actually. 

Still all the sweet, coffeich and chocolateish notes from the sherry. Still the background of tobacco and added orange to go with the chocolate :-) 

And most important - the wood bitterness is all gone (sort of at least).

Water and Patience is the key to success!

Som jag skrivit nedan så är jag lite kluven inför det här med populäriteten med fatstyrka.

Idag medans jag njöt en Glenallachie Cask Strength Edition - en whisky jag verkligen gillat i ett halvår nu - så tänkte jag på tidigare stunder i dess sällskap.

Detta är en härlig kaffeig och chokladig whisky med tobakstoner. Synd att den är lite påstridigt alkoholstark.

Samtidigt som jag minns att den lätt blir bitter när den vattnas så kommer jag också ihåg att jag inte låtit den sätta sig i lugn och ro.

Så jag häller upp en hygglig skvätt och ger den en rejäl dosis vatten. Sen spelar jag lite datorspel (Spaceward Ho!) och sedan smakar jag på whiskyn.

Förbaskat bra! faktiskt.

Fortfarande alla söta, kaffiga och chokladiga smaker från sherryn. Fortfarande bakgrunden av tobak och tillkommit en ton av apelsin som passar så till chokladen.

Och viktigast - all bitterhet och träighet saknas (typ det värsta är borta).

Vatten och tålamod är nyckeln till framgång!

The strength of Cask Strength? / Styrkan med fatstyrka?

I'm not sure if you've noticed it or not, but: If a whisky is botteled at Cask Strength - between 65% for a young one down to legal limit, 40%, for an old one - it is automaticly regarded as "superior". How come?

As I think most of us know the performance of a whisky does (most often) differ a lot depending on strength. Most of us actually go through this as we water down the whisky during a tasting session or after pouring our self our favourite dram at home.

As we also know it takes time for the whisky to settle after being watered. With time I think most of us know that whisky is usually best watered to somewhere between (roughly) 40% and 45% of strength. Picture this as being a small teaspoon of water (5ml) into the usual teasting sample (2cl) that was between 50 and 56% prior to watering. So where does this put us?

Well, we want our whisky to be roughly 43% which is what "ordinary" whisky actually is. And we don't wanna wait for the whisky to settle. Then why the f%&k do we buy CS whisky?

Because water is so much better in Sweden than in Scottland? One may have a point here :-) but half the bottle is scottish water anyway. So no, that's not the answer.

Because the whisky may turn cloudy otherwise? if un chill filtered. Hardly as fully drinkable 46% is enough to avoid that.

Because it is more exclusive as it is a limited edition (usually)? Most probably!

Am I ignorant? Well, as I'm having a pour of Aberlour a'bunadh right now I can't help wondering why it is bottled at 60% rather than 46%. But after writing this I guess it has settled itself and is ready to savour. Let's enjoy…

Jag vet inte om ni tänkt på det, men: Om en whisky är tappad vid fatstyrka - mellan 65% för en ung ner till lägsta tillåtna, 40%, för en gammal en - så betraktas den automagiskt som överlägsen.

Som jag tror de flesta av oss vet så varierar en whiskys egenskaper (ofta) påtagligt med styrkan. De flest av oss testar ju faktiskt detta när vi vattnar ner en whisky på en provning eller när vi hällt upp en trevlig en hemma.

Vi vet ju oxå att det tar lite tid för whiskyn att sätta sig efter vattning. Med tiden vet nog oxå de flesta av oss att en whisky är bäst vattnad till någonstans mellan 40 och 45%. Som en bild kan man nämna att det är en knapp tesked vatten (0,5cl) i ett provningsglas (2cl) med whisky som var 50 till 56% innan vattningen. Vad innebär det?

Jo vi vill att whiskyn ska vara runt 43% som ju är vad "normal" whisky faktiskt är. Vi vill inte heller vänta på att whiskyn ska sätta sig.  Så varför i he%&#te köper vi whisky som är CS?

För att vattnet är så mycket bättre i Sverige än i Skottland? Man kan ju ha en poäng här :-) men halva flaskan är ju skottskt vatten ändå. Så nä, det är inte anledningen.

För att whisky kan bli grumsig annars? om den är okylfiltrerad. Knappast eftersom fullt drickbara 46% är nog för att slippa sådant.

För att den är mer exklusiv eftersom det är en limiterad utgåva (vanligen)? Troligen!

Är jag ignorant? Må så vara, men efter att ha hällt upp en Aberlour a'bunadh så kan jag inte undvika fråga mig varför den är tappad vid 60% istället för 46%. Men efter att ha skrivit detta så antar jag att den har satt sig och är färdig att smaka på. Så låt oss njuta… 

'Laddie -98 / Laddie -98

Read in Peters blog (swedish) that he was quite disappointed in the two -98 sherried Laddies released this autumn. My first opinion when just opening the botle was about the same. 

But, firstly, I have enjoyed it during the the time since. And, secondly, we hardly ever agree on whisky so why on earth now?

So I have to taste it through proper once again.

So here are a few notes on the Oroloso variety:

Appearance: Colour of a proper vodka cola (light brownish with no glow). Appears almost "fat" in the shadows. Looks better than average.

Nose: A few "sour" notes of younger whisky (Isle of Jura 10 as example) combined with notes of raisins, wood oil (shoe polish and turpentine) and sweet fruit (dried apricots?) and may be a trace of something burnt, like a burnt cake or something.

Taste: Something I could sherrish :-) A little more of this burnt raisin cake and wooden oils. Promises a sweetness but it is sharply cut by a woody pepperness and alcohol.

After: The woodiness continues and somehow it feels stronger than the given 46%.

So in short. I wouldn't call it tired or something (if Aberlour 10 isn't tired) and I wouldn't call it flawed or anything. I would frankly call it better than average (funnily most whiskies are better than average :-) ) and well worth trying. I may (or may not) buy another bottle once this is emptied.

Läste på Peters blog att han var besviken på de två -98 sherry'Laddies som släpptes i höstas. Min första reaktion när jag öppnade flaskan var ungefär densamma.

Men, först, så har jag uppskattat den sedan dess. Och, för det andra, så är vi aldrig överens om whisky så varför nu?

Så jag får smaka mig igenom den om igen.  

Så här är några noteringar om Orolosoversionen:

Utseende: Färgen hos en riktig Vodka-Cola (ljust brun utan "sken"). Är lite fet i tårarna i glaset. Ser bättre ut än normalt.

Lukt: Några sura toner som hos ung whisky (Isle of Jura 10 som exempel) kombinerat med toner av russin, träolja (skokräm och terpentin) och söt frukt (torkade aprikoser?) och möjligen spår av något rökt, som en bränd sockerkaka eller något.

Smak: Witzen går inte riktigt översätta :-) Lite mer av den brända russinkakan och träoljorna. Lovar något sött men det bryts abrupt av pepprighet från fatet och alkohol.

Efter: smakerna av trä fortsätter och på något sätt känns den starkare än angivna 46%.

Så i korthet. Jag skulle inte kalla den trött (om inte Aberlour 10 är trött) och jag skulle inte kalla den det minsta felaktig eller så. Jag säger kort och gott att den är bättre än genomsnittet (lusting nog är de flesta whiskies bättre än genomsnittet :-) ) och väl värd att prova. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa en flaska till när denna är slut.