But, firstly, I have enjoyed it during the the time since. And, secondly, we hardly ever agree on whisky so why on earth now?
So I have to taste it through proper once again.
So here are a few notes on the Oroloso variety:
Appearance: Colour of a proper vodka cola (light brownish with no glow). Appears almost "fat" in the shadows. Looks better than average.
Nose: A few "sour" notes of younger whisky (Isle of Jura 10 as example) combined with notes of raisins, wood oil (shoe polish and turpentine) and sweet fruit (dried apricots?) and may be a trace of something burnt, like a burnt cake or something.
Taste: Something I could sherrish :-) A little more of this burnt raisin cake and wooden oils. Promises a sweetness but it is sharply cut by a woody pepperness and alcohol.
After: The woodiness continues and somehow it feels stronger than the given 46%.
So in short. I wouldn't call it tired or something (if Aberlour 10 isn't tired) and I wouldn't call it flawed or anything. I would frankly call it better than average (funnily most whiskies are better than average :-) ) and well worth trying. I may (or may not) buy another bottle once this is emptied.
Läste på Peters blog att han var besviken på de två -98 sherry'Laddies som släpptes i höstas. Min första reaktion när jag öppnade flaskan var ungefär densamma.
Men, först, så har jag uppskattat den sedan dess. Och, för det andra, så är vi aldrig överens om whisky så varför nu?
Så jag får smaka mig igenom den om igen.
Så här är några noteringar om Orolosoversionen:
Utseende: Färgen hos en riktig Vodka-Cola (ljust brun utan "sken"). Är lite fet i tårarna i glaset. Ser bättre ut än normalt.
Lukt: Några sura toner som hos ung whisky (Isle of Jura 10 som exempel) kombinerat med toner av russin, träolja (skokräm och terpentin) och söt frukt (torkade aprikoser?) och möjligen spår av något rökt, som en bränd sockerkaka eller något.
Smak: Witzen går inte riktigt översätta :-) Lite mer av den brända russinkakan och träoljorna. Lovar något sött men det bryts abrupt av pepprighet från fatet och alkohol.
Efter: smakerna av trä fortsätter och på något sätt känns den starkare än angivna 46%.
Så i korthet. Jag skulle inte kalla den trött (om inte Aberlour 10 är trött) och jag skulle inte kalla den det minsta felaktig eller så. Jag säger kort och gott att den är bättre än genomsnittet (lusting nog är de flesta whiskies bättre än genomsnittet :-) ) och väl värd att prova. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa en flaska till när denna är slut.

No comments:
Post a Comment