Follow up on CS / Mer om fatstyrka

As I wrote below I'm a bit split about this Cask Strength fashion thingie.

Today while sipping a Glenallachie Cask Strength Edition - a whisky I've been in love with half a year now - I thought about previous experience.

This is a lovely coffeish and chocolateish whisky with tobaccoish notes. Pity it is a little agressive on alcohol.

While I remember it tends to grow bitter if watered I also recall that I haven't tried it with water and giving it time to settle.

So off I went pouring a decent dram and giving it a good messure of water. Played a short round of computer game (Spaceward Ho!) and then tasting the dram.

Bloody excellent! actually. 

Still all the sweet, coffeich and chocolateish notes from the sherry. Still the background of tobacco and added orange to go with the chocolate :-) 

And most important - the wood bitterness is all gone (sort of at least).

Water and Patience is the key to success!

Som jag skrivit nedan så är jag lite kluven inför det här med populäriteten med fatstyrka.

Idag medans jag njöt en Glenallachie Cask Strength Edition - en whisky jag verkligen gillat i ett halvår nu - så tänkte jag på tidigare stunder i dess sällskap.

Detta är en härlig kaffeig och chokladig whisky med tobakstoner. Synd att den är lite påstridigt alkoholstark.

Samtidigt som jag minns att den lätt blir bitter när den vattnas så kommer jag också ihåg att jag inte låtit den sätta sig i lugn och ro.

Så jag häller upp en hygglig skvätt och ger den en rejäl dosis vatten. Sen spelar jag lite datorspel (Spaceward Ho!) och sedan smakar jag på whiskyn.

Förbaskat bra! faktiskt.

Fortfarande alla söta, kaffiga och chokladiga smaker från sherryn. Fortfarande bakgrunden av tobak och tillkommit en ton av apelsin som passar så till chokladen.

Och viktigast - all bitterhet och träighet saknas (typ det värsta är borta).

Vatten och tålamod är nyckeln till framgång!

The strength of Cask Strength? / Styrkan med fatstyrka?

I'm not sure if you've noticed it or not, but: If a whisky is botteled at Cask Strength - between 65% for a young one down to legal limit, 40%, for an old one - it is automaticly regarded as "superior". How come?

As I think most of us know the performance of a whisky does (most often) differ a lot depending on strength. Most of us actually go through this as we water down the whisky during a tasting session or after pouring our self our favourite dram at home.

As we also know it takes time for the whisky to settle after being watered. With time I think most of us know that whisky is usually best watered to somewhere between (roughly) 40% and 45% of strength. Picture this as being a small teaspoon of water (5ml) into the usual teasting sample (2cl) that was between 50 and 56% prior to watering. So where does this put us?

Well, we want our whisky to be roughly 43% which is what "ordinary" whisky actually is. And we don't wanna wait for the whisky to settle. Then why the f%&k do we buy CS whisky?

Because water is so much better in Sweden than in Scottland? One may have a point here :-) but half the bottle is scottish water anyway. So no, that's not the answer.

Because the whisky may turn cloudy otherwise? if un chill filtered. Hardly as fully drinkable 46% is enough to avoid that.

Because it is more exclusive as it is a limited edition (usually)? Most probably!

Am I ignorant? Well, as I'm having a pour of Aberlour a'bunadh right now I can't help wondering why it is bottled at 60% rather than 46%. But after writing this I guess it has settled itself and is ready to savour. Let's enjoy…

Jag vet inte om ni tänkt på det, men: Om en whisky är tappad vid fatstyrka - mellan 65% för en ung ner till lägsta tillåtna, 40%, för en gammal en - så betraktas den automagiskt som överlägsen.

Som jag tror de flesta av oss vet så varierar en whiskys egenskaper (ofta) påtagligt med styrkan. De flest av oss testar ju faktiskt detta när vi vattnar ner en whisky på en provning eller när vi hällt upp en trevlig en hemma.

Vi vet ju oxå att det tar lite tid för whiskyn att sätta sig efter vattning. Med tiden vet nog oxå de flesta av oss att en whisky är bäst vattnad till någonstans mellan 40 och 45%. Som en bild kan man nämna att det är en knapp tesked vatten (0,5cl) i ett provningsglas (2cl) med whisky som var 50 till 56% innan vattningen. Vad innebär det?

Jo vi vill att whiskyn ska vara runt 43% som ju är vad "normal" whisky faktiskt är. Vi vill inte heller vänta på att whiskyn ska sätta sig.  Så varför i he%&#te köper vi whisky som är CS?

För att vattnet är så mycket bättre i Sverige än i Skottland? Man kan ju ha en poäng här :-) men halva flaskan är ju skottskt vatten ändå. Så nä, det är inte anledningen.

För att whisky kan bli grumsig annars? om den är okylfiltrerad. Knappast eftersom fullt drickbara 46% är nog för att slippa sådant.

För att den är mer exklusiv eftersom det är en limiterad utgåva (vanligen)? Troligen!

Är jag ignorant? Må så vara, men efter att ha hällt upp en Aberlour a'bunadh så kan jag inte undvika fråga mig varför den är tappad vid 60% istället för 46%. Men efter att ha skrivit detta så antar jag att den har satt sig och är färdig att smaka på. Så låt oss njuta… 

'Laddie -98 / Laddie -98

Read in Peters blog (swedish) that he was quite disappointed in the two -98 sherried Laddies released this autumn. My first opinion when just opening the botle was about the same. 

But, firstly, I have enjoyed it during the the time since. And, secondly, we hardly ever agree on whisky so why on earth now?

So I have to taste it through proper once again.

So here are a few notes on the Oroloso variety:

Appearance: Colour of a proper vodka cola (light brownish with no glow). Appears almost "fat" in the shadows. Looks better than average.

Nose: A few "sour" notes of younger whisky (Isle of Jura 10 as example) combined with notes of raisins, wood oil (shoe polish and turpentine) and sweet fruit (dried apricots?) and may be a trace of something burnt, like a burnt cake or something.

Taste: Something I could sherrish :-) A little more of this burnt raisin cake and wooden oils. Promises a sweetness but it is sharply cut by a woody pepperness and alcohol.

After: The woodiness continues and somehow it feels stronger than the given 46%.

So in short. I wouldn't call it tired or something (if Aberlour 10 isn't tired) and I wouldn't call it flawed or anything. I would frankly call it better than average (funnily most whiskies are better than average :-) ) and well worth trying. I may (or may not) buy another bottle once this is emptied.

Läste på Peters blog att han var besviken på de två -98 sherry'Laddies som släpptes i höstas. Min första reaktion när jag öppnade flaskan var ungefär densamma.

Men, först, så har jag uppskattat den sedan dess. Och, för det andra, så är vi aldrig överens om whisky så varför nu?

Så jag får smaka mig igenom den om igen.  

Så här är några noteringar om Orolosoversionen:

Utseende: Färgen hos en riktig Vodka-Cola (ljust brun utan "sken"). Är lite fet i tårarna i glaset. Ser bättre ut än normalt.

Lukt: Några sura toner som hos ung whisky (Isle of Jura 10 som exempel) kombinerat med toner av russin, träolja (skokräm och terpentin) och söt frukt (torkade aprikoser?) och möjligen spår av något rökt, som en bränd sockerkaka eller något.

Smak: Witzen går inte riktigt översätta :-) Lite mer av den brända russinkakan och träoljorna. Lovar något sött men det bryts abrupt av pepprighet från fatet och alkohol.

Efter: smakerna av trä fortsätter och på något sätt känns den starkare än angivna 46%.

Så i korthet. Jag skulle inte kalla den trött (om inte Aberlour 10 är trött) och jag skulle inte kalla den det minsta felaktig eller så. Jag säger kort och gott att den är bättre än genomsnittet (lusting nog är de flesta whiskies bättre än genomsnittet :-) ) och väl värd att prova. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa en flaska till när denna är slut.