Don't believe the hype / Tro inte på hypen

I suppose you've heard about Mackmyra? the Swedish distillery started by a bunch of entusiasts some ten years ago. Gaining high points by Jim Murray in his Whisky Bible. 

Even though it ain't completly disgusting these days it is still a lousy whisky and only worth savour for curiosity alone. But hopefully it will continue improving and if so it may be something in years to come.

So seas confidence…

(p.s. It is slightly Clynelishish, though on tongue instead of inside cheek.)

Jag antar att du hört talas om Mackmyra? det Svenska destilleriet startat av ett gäng entusiaster för tio år sedan. Som förärats höga poäng av Jim Murray i hans Whisky Bible.

Även om den inte är rent ut sagt vedervärdig nu för tiden så är det alltjämt en taskig whisky och bara värt prova av nyfikenhet alena. Men förhoppningsvis kommer den fortsätta förbättras och om så kanske bli något om några år. 

Så hav förtröstan…

(p.s. Den är lite Clynelishig, men på tungan i.st.f på kinden.)

Do not disturb my circles / Rubba inte mina cirklar

Read today that Scapa - my beloved house whisky - is to be released as a 16 year old more upmarket edition (ref1/ref2). I can understand that the whisky grows old and low on stock as they closed the distillery for much of the later nineties. My only concern is that I think Scapa lost a little of its character when it did move from 12 to 14 years of age. 

[Or was it that it was run by people from Highland Park occasionally that had a bad influence? :-) ] 

So I'm a bit afraid that the new Scapa may be another step down the ladder while moving a couple of quids up another ladder.

Anyone tasted it yet?

Läste idag att Scapa - min älskade huswhisky - kommer att släppas som en en 16-årig mer exklusiv utgåva (ref1/ref2). Jag kan förstå att whiskyn blir äldre och att lagret sinar en smula då destilleriet var stängt stora delar av senare nittiotal. Min enda betänklighet är att jag tycker Scapa förlorade lite karaktär när den gick från 12 till 14 år. 

[Eller om det var att det från gång till annan kördes av folk från Highland Park som hade taskigt inflytande :-) ] 

Så jag är lite orolig att den nya Scapan kan vara ytterligare ett steg ned på whiskystegen samtidigt som det är några tior upp på prisstegen.

Någon som smakat ännu?

Real value or… / Verkligt värde eller…

Yesterday we had a tasting session with focus om Clynelish / Brora. The Clynelishes where a bit  different from each other but basically fairly good whisky and not much to talk about. 

Then we had the Broras which on this occation was two. One of them was a fairly costy Diageo issue (2007) which was fairly good, but as said costy. Should such a whisky be valued from taste alone or should it be valued based on some taste per pound scale? I think the latter and on such a scale it was quite allright only. The other one was a early 80´s independent bottling which was so so at best. Not a bad whisky but no better than atleast a dozen different speysiders at one third of the cost. Given that it did cost an arm and an leg it would, based on a taste per pound scale, be mediocre at best. 

But can one say that a whisky is mediocre just because it is expensive? I think so…

I går hade vi en provning med fokus på Clynelish/Brora. Clynelisharna var inbördes olika men i grunden ganska bra whisky och inte mycket att orda om

Sen har vi Broran som i detta fall var två. Den ena var en ganska dyr utgåva från Diageo (2007) som var bra, men dyr som sagt var. Ska en sådan whisky bedömas på smaken enbart eller ska den bedömas på någon sorts smak per krona -skala? Jag tycker nog det senare och då var den bara okey som bäst. Den andra var en tidig 80-talare från en oberoende buteljerare som var sådär som bäst. Inte en dålig whisky men inte bättre än åtminstone ett dussin olika speysides till en tredjedel av kostnaden. Då den kostade en rejäl hög flis så borde den, baserat på en smak per krona -skala, vara medioker som bäst.

Men kan man säga att en whisky är medioker bara för att den är dyr? Jag tycker det…

What Makes a Cask? / Vad gör ett fat?

Just read a thread in a whisky forum (swedish) discussing Mackmyras way of making sherry casks. Some people was really agitated by the fact that they did not mimic some long ageing of sherry for maturation, but rather a short storing of sherry in a cask for shipment. Little do they know that they mimic some 90% of what is the typical sherry cask for whisky maturation.

Läste just en tråd på ett svenskt whiskyforum där man diskuterade Mackmyras sätt att tillverka sherryfat. Vissa var upprörda över faktumet att dom inte efterapar en lång lagring av sherry för mognad, utan snarare en kort lagring av sherry i fat för frakt. Föga vet dom att dom efterliknar runt 90% av vad som är det typiska fatet för whiskylagring.

Unpeated? / Orökt?

We all know those peated whiskies. The ones from Islay and Islands, though not only those. There is an increasing number of mainland ones as well, in adition to those Highlands being peated since ages. 

But lets go more subtle. Aint it so that all whiskies are peated to some extent? Say to the level of 3ppm or something hardly notiseable. Except for... Except for?

Well, all I for the moment can recall is Scapa and Glengoylne, but there must be more? The Caol Ila Highland Edition? Maybe...

So do comment and educate me!

Vi känner alla till dom där rökiga whiskisarna. Dom från Islay och öarna, men inte bara dom. Det är ju ett ökande antal från fastlandet också, utöver dom Highland som varit rökta sedan länge.

Men låt oss vara mer subtila. Är det inte så att alla whisky är rökta i någon grad? Säg till en nivå av 3ppm eller något knappt märkbart. Förutom… Förutom?

Tja, allt jag kan komma på för stunden är Scapa och Glengoyne, men det borde finnas fler? Caol Ila Highland Edition? Kanske…

Så kommentera och lär mig!

Grand Opening / Galapremiär

This is the grand opening of this blog. As with most of us I have little to say at the moment. Hopefully this blog will not share the faith with the majority of blogs out there - dying of inactivity. 

But for now there is little to write about so I rather savour a Scapa 14, as tend to do so often when not really knowing what to do or savour.

Detta är galapremiär för den här bloggen. Som för de flesta av oss har jag lite att tillföra för ögonblicket. Förhoppningasvis kommer inte den här blogen dela öde med så många bloggar där ute - dö av inaktivitet.

Men för stunden finns det inte mycket att skriva om så jag njuter en Scapa 14 istället, så som jag gör så ofta när jag inte vet vad jag ska göra eller njuta av.